Ophelia är död

Idag på fm fick vår sötaste, raraste katt somna in. Hon blev diagnostiserad med Hjärtsäcksbråck när vi röntgade henne förra året då HCM-scanningen inte gick att genomföra då det var en massa tarmar i vägen för hjärtat. Detta är något som veterinärerna LÄSER om under utbildningen men som få får se. Hon hade, en njure och lite av tjocktarmen i bukhålan, resten fanns i brösthålan. Vi gjorde avvägningen förra året att vi skulle låta hon få vara med så länge hon inte blev sämre och Marie, hjärtveterinären höll med. men nu så gick det inte längre. Sakta men säkert så tappade Ophelia i vikt och när vi märkte detta så fanns det inget annat att göra än att låta henne gå.

Bebisbilderna är tagna av uppfödaren Lotta Wallin.

Inte nog med att jag tyckte att hon var ybervacker så fanns det domare på utst. som tyckte det med.
Brittsällskapet anordnade i november 2016 en Brittspecial i samband med att Elfsborgskatten hade sin utst. i Vårgårda. Långhårsbritter var inte fullvärdiga som ras inom FIFE/SVERAK men det jobbades febrilt på att visa upp våra skatter och kunna lämna in alla cert eller Ex1 som de fick så att i Maj 2017 det kunde tas ett beslut att från 1 oktober 2017 så var Brittiskt långhår godkänd som ras.
Nå vi var med och Ophelia var i sitt esse. Först charmade hon skjortan av sin domaren Yan och blev BIR, Bäst i Ras. Bara det var ju sååå stort.
 Nästa steg var att Ophelia skulle gå upp mot den korthårsbritt som i sin tur blev BiR bland korthåren.

Och hon VANN!! BOB BEST OF BEST.

Brittsällskapet  hade verkligen öst på med vinster till den bästa långhårsbritten. Vi sa min man och jag "ONCE IN A LIFE TIME"...inte visste vi då att det var så det skulle bli när det gällde Opehlia.

Fotot är omslaget på Brittbladet 4-2016 och bilden är tagen av Kerstin Aggett.

När Ophelia satt vid matskålen eller när hon ville ha gos, satte hon sig på bakbenen och tog framtassarna och liksom viftade med dem.

Och vem kunde motstå det? På natten kom hon alltid flera gånger och ställde sig på min mage och antingen så klappade hon mig på handen eller på kinden med tassen för att jag skulle klappa henne lite.

Sista veckan

Och nu är hon borta. Marie och vet.ass? hon hette nog Elisabeth hon med, gjorde det så fint. Släckte ner och tände ljus när de lade första sprutan avslappnande och så fick jag sitta där med Ophelia och hon blev tröttare och tröttare. Sedan så sattes en kanyl i med medlet och det tog inte långa stunden för än Ophelia var borta. Veterinärassistenten kramade om mig och hon var så nära att börja gråta hon med och det kan jag förstå. Dels grät jag då och gråter nu och dels så var Ophelia för ung hon hade ju inte hunnit med så mycket MEN HUR MÅNGA HAR ETT BRITTISKTLÅNGHÅR SOM BLIVIT BÅDE BIR OCH BOB??? Så en hel del hann hon ju med att uppleva tillsammans med oss. Vila i Frid lilla älskade du.