Tyvärr så försvinner hon som en avlöning när det är människor som går omkring. Hon har inga problem med våra katter. Inte det minsta. Det första hon gjorde var att gå fram till dem och buffa sedan rörde jag och Roy på oss, då stack hon och gömde sig för att överhuvudtaget se henne får jag leta reda på hennes gömställe och ibland hala fram henne så att vi får gosa lite. Idag stängde jag in henne och gav henne mjukmat eftersom jag inte vet OM hon går ner och äter när vi sover. Då fick jag smeka henne när hon åt. Rädd? Öronen är ok, svansen ok, inget burr, inget fräs, inga öron bakåt, inget alls. Så fanns inte jag och Roy så skulle hennes liv vara helt ok. Nu är det bara tiden som får gå så hon får tid på sig. Lustiga är att när jag träffade Peggy första gången så var det inga problem och inte heller när vi skrev tingningspappren. Roy säger att det var bara för att vi inte hade en bur med oss då, fast, det hade vi men den såg inte hon. Vi lämnade Kerstin på parning...
Jag blev ju så dökär i denna ullboll direkt när jag såg henne och det är inte så ofta det händer..förutom Ophelia då.
25/7 då vi tingade henne
Så här såg det ut nyss när Fanny, Nadias mamma, kom in och kikade. Inga problem.
Igår kväll. Favorit tillhållet är i trappen så hon har koll eller under min säng där det går att klättra upp under madrassen och själva sängen.
Spanar efter Nadia som gick förbi
Idag med Nadia
Här passar Greta på att nosa läget och Peggy bryr sig inte det minsta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar